Den största segern
Kategori: Sport
Att Cleons favoritlag i innebandy heter Skoghalls Innebandy har väl knappast undgått någon som spanat in denna blogg. 2005 fyllde Skoghalls Innebandy 20 år. En inte alltför anselig ålder kanske någon tycker, men för en innebandyförening är det en klart aktad ålder man nu uppnått. Föreningen startade upp efter att pionjärer som P-A Andersson, Peter Bornehag, Ulf Clason och Lars Broddevall spenderat åtskilliga timmar i gamla gymnasieskolans gymnastiksal. Det som numera är lokaler för Fastberg & sönder. Men nu skall inte det här handla om hur det hela började, den historien får berättas av någon annan eller i alla fall vid ett annat tillfälle. Den här historien skall handla om den största segern.
Den största segern tar man inte med de största segersiffrorna, den största segern tar man med hjärtat. Man tar den med blod och svett och ett fighterhjärta och jävlar anamma som överstiger det man visar i en vanlig match. Man kan med en seger åstadkomma något man haft som mål en längre tid eller så kan man överträffa sig själva som lag och vinna en seger man inte trott vara möjlig. Storheten på en seger kan också märkas på reaktionerna hos lagen som möts och reaktionerna bland publiken.
På senare tid har Skoghall vunnit några stora segrar. 8-7 hemma mot Backadalen under säsongen 2003/04 är en sådan seger. Ledning direkt med 3-0, Backadalen vände till 6-3. Skoghall kom i kapp och tog ledningen men Backadalen lyckades kvittera innan matchen var slut. Skoghall vann sedan i sudden efter att Johan Friman avgjort med ett Zorromål. Men den största seger kom inte på 2000-talet den kom på den tiden då innebandyn var ung. På den tiden som han som kallas Tjompen säger att det var en helt annan typ av innebandy. Den kom dessutom i en turnering där det inte spelades fulltidsmatcher. Men seger kom mot det bästa laget av dem alla. Segern kom mot den arla innebandyns Tiger Woods. Eller Annika Sörenstam om ni så vill. Segern kom mot Lockerud.
Lockerud som hade en magisk klang när innebandy startade upp. De var de oslagbara. Laget som alla andra sneglade på för att lära sig något om innebandy. De kom från lilla Mariestad men de kom med det bästa spelet, de djupaste hookarna och de hårdaste skotten. Laget innehöll en massa bra spelare som Keijo Pollari, Fredrik Johansson och Jan-Erik Waara. Och Esa. Esa Karjalainen. Innebandyns Ingemar Stenmark. Med en magisk vinkel på bladet och med ett ännu mer magiskt skott. Men historien om Esa skall inte heller berättas här. Den får ha sin plats någon annanstans. Den här historien handlar om den största segern.
Turneringen spelades i Mörmohallen. Den hette ICA-Tummen cup och var en av de största turneringarna för de bästa lagen som fanns i Sverige. Skoghalls IBK var med och arrangerade tillsammans med nu avsomnade Hammarö IBK. Skoghall mötte Lockerud i gruppspelet. Efter en period var det som vanligt. Skoghall hade gjort en bra period men Lockerud hade ledningen med 3-1. Men det var här det skulle skilja sig från att bli ännu en hedersam förlust mot giganterna. Skoghalls ”tre stora” visade att det gäller att producera när det börjar blåsa. Tony Andersson dominerade som center. Ett tidigt mål föll och det var reducerat fram till 2-3. Skoghall tog sedan över mer och mer anförda av nämde Tony Andersson och skapade chans på chans. Per Lundström tog till vara på en retur och kvitterade till 3-3. Det här var på den tiden då Pelle hade hästsvans och fortfarande syntes raskt jagande som toppforward i SIBK. Bland publiken började nu sorlet. Kunde det omöjliga vara på väg att ske? Kunde Skoghall vinna över Lockerud? De Oslagbara. Ja det kunde man. När matchen stod och vägde som mest och lagen utbytte chanser satte Johan Ölmebo 4-3 med en dragare i nättaket. Denne Ölmebo som hade smak för livets goda och som om inte han hade haft det kanske kunnat vara en man för större uppgifter. Han frälste publiken med ett distinkt skott bakom Lockeruds svagaste länk, deras målvakt. För i all storhet som fanns i Lockerud så fanns en stor svaghet, deras målvakter. De hade aldrig en bra målvakt. Ölmebo däremot var en kille som när han var som bäst spelade brilliant innebandy och han hade en stålande teknik och han avgjorde matchen och den största segern var tagen.
Kan dagens Skoghall överträffa segern mot Lockerud? Absolut, men det kan dröja. Ett avancemang till division 2 och allt är möjligt. Kan laget vara med i toppen av division 2 och där ta viktiga segrar som till och med kan leda till spel i division 1 kan det absolut vara en sådan match som leder fram till en klassisk seger. Men ett avancemang till division 1 är nog det minsta som krävs.
Den största segern tar man inte med de största segersiffrorna, den största segern tar man med hjärtat. Man tar den med blod och svett och ett fighterhjärta och jävlar anamma som överstiger det man visar i en vanlig match. Man kan med en seger åstadkomma något man haft som mål en längre tid eller så kan man överträffa sig själva som lag och vinna en seger man inte trott vara möjlig. Storheten på en seger kan också märkas på reaktionerna hos lagen som möts och reaktionerna bland publiken.
På senare tid har Skoghall vunnit några stora segrar. 8-7 hemma mot Backadalen under säsongen 2003/04 är en sådan seger. Ledning direkt med 3-0, Backadalen vände till 6-3. Skoghall kom i kapp och tog ledningen men Backadalen lyckades kvittera innan matchen var slut. Skoghall vann sedan i sudden efter att Johan Friman avgjort med ett Zorromål. Men den största seger kom inte på 2000-talet den kom på den tiden då innebandyn var ung. På den tiden som han som kallas Tjompen säger att det var en helt annan typ av innebandy. Den kom dessutom i en turnering där det inte spelades fulltidsmatcher. Men seger kom mot det bästa laget av dem alla. Segern kom mot den arla innebandyns Tiger Woods. Eller Annika Sörenstam om ni så vill. Segern kom mot Lockerud.
Lockerud som hade en magisk klang när innebandy startade upp. De var de oslagbara. Laget som alla andra sneglade på för att lära sig något om innebandy. De kom från lilla Mariestad men de kom med det bästa spelet, de djupaste hookarna och de hårdaste skotten. Laget innehöll en massa bra spelare som Keijo Pollari, Fredrik Johansson och Jan-Erik Waara. Och Esa. Esa Karjalainen. Innebandyns Ingemar Stenmark. Med en magisk vinkel på bladet och med ett ännu mer magiskt skott. Men historien om Esa skall inte heller berättas här. Den får ha sin plats någon annanstans. Den här historien handlar om den största segern.
Turneringen spelades i Mörmohallen. Den hette ICA-Tummen cup och var en av de största turneringarna för de bästa lagen som fanns i Sverige. Skoghalls IBK var med och arrangerade tillsammans med nu avsomnade Hammarö IBK. Skoghall mötte Lockerud i gruppspelet. Efter en period var det som vanligt. Skoghall hade gjort en bra period men Lockerud hade ledningen med 3-1. Men det var här det skulle skilja sig från att bli ännu en hedersam förlust mot giganterna. Skoghalls ”tre stora” visade att det gäller att producera när det börjar blåsa. Tony Andersson dominerade som center. Ett tidigt mål föll och det var reducerat fram till 2-3. Skoghall tog sedan över mer och mer anförda av nämde Tony Andersson och skapade chans på chans. Per Lundström tog till vara på en retur och kvitterade till 3-3. Det här var på den tiden då Pelle hade hästsvans och fortfarande syntes raskt jagande som toppforward i SIBK. Bland publiken började nu sorlet. Kunde det omöjliga vara på väg att ske? Kunde Skoghall vinna över Lockerud? De Oslagbara. Ja det kunde man. När matchen stod och vägde som mest och lagen utbytte chanser satte Johan Ölmebo 4-3 med en dragare i nättaket. Denne Ölmebo som hade smak för livets goda och som om inte han hade haft det kanske kunnat vara en man för större uppgifter. Han frälste publiken med ett distinkt skott bakom Lockeruds svagaste länk, deras målvakt. För i all storhet som fanns i Lockerud så fanns en stor svaghet, deras målvakter. De hade aldrig en bra målvakt. Ölmebo däremot var en kille som när han var som bäst spelade brilliant innebandy och han hade en stålande teknik och han avgjorde matchen och den största segern var tagen.
Kan dagens Skoghall överträffa segern mot Lockerud? Absolut, men det kan dröja. Ett avancemang till division 2 och allt är möjligt. Kan laget vara med i toppen av division 2 och där ta viktiga segrar som till och med kan leda till spel i division 1 kan det absolut vara en sådan match som leder fram till en klassisk seger. Men ett avancemang till division 1 är nog det minsta som krävs.
Gott nytt år på er Kids!
Cya!
Cleon
Cya!
Cleon
