Cleon bloggar

Igår vann Adams skola klassfotbollen för tredje gången. Det är ta mig fan ingenting annat än jävligt, otroligt, enormt jättebra. I våras vann de på straffar, igår vann de på straffar. Som förälder förstår ni att det är nervöst att stå bredvid och vara maktlös till att göra nåt åt det som sker på planen. Puls, domningar, osammanhängande prat och en munntorrhet som skulle få Saharas ökentorka att darra av avund. De är bara några av syptomen som drabbar en på läktaren

 

Det som skiljde matchen i våras från den igår var att då kvitterade vi på matchen sista spark, nu var det motståndarna som kvitterade vår ledning med bara några få sekunder kvar. Dock inte samma motståndare som i finalen då i våras utan ett helt annat lag. Det lag som vi vann mot i våras slog vi i semifinalen med 1-0 på ett rent ut sagt jävla skitmål. En semifinalmatch som av dem innan domaren blåste igång drabbningen benämndes som "hatmatch" av säker källa som av misstag hamnat i bortalagets föräldraskara. Samma säkra källa bemötte lugnt och sakligt kommentaren med "Oj, hatar ni oss". En sällan skådad pinsamhet spred sig i den föräldraskaran kan man lugnt säga. Seger till oss både på och utanför planen , ingen tvekan om det. Kärleksbomba hellre än hata, jag försöker lära mig det mer och mer..

 

En annan sak som skiljde var att denna gång fick Adam lägga en av de avgörande straffar då förlängningen i matchen slutade mållös. Om jag kommer ihåg rätt så tog jag mig själv för ansiktet, var på väg ned på knä och sa "nej inte Adam". när jag såg honom stega fram mot straffpunkten. Alltså ni som har varit i ilknande situationer med era barn vet hur det är. Man vill dem så väl i livet i stort, att de skall glida genom uppväxten utan större motgångar och upplevelser som kan bli jobbiga för dem. Här vet jag också från en tidigare strafförlust för en av Adams kompisar i en annan final att det kan bli jobbigt för den som missar. Och i mitt fall även för mig som förälder. Jag pallar inte riktigt sånt, jag är alldeles för skör för sånt. En missad straff är lika med en kväll av samtal där man får gjuta mod i en grabb som är ledsen och förtvivlad om den inneburit att matchen förlorats.

 

Men nu fick nån annan förälder ta det samtalet och jag hoppades att det var all tänkbar stöttning till den som "drabbades". För Adam stegade fram, trippade lite sakta mot bollen  och smaskade upp den i nättaket. "Neeskens" hördes av nån förälder längre bort, "det var som Neeskens straff 1974". Idag var jag tvungen att kolla upp den och jag håller med, den var lika hård men Adams satt i nättaket. Smack!

 

 

 

Ok nog med skryt nu men jag blev jävligt stolt det erkänner jag rätt upp och ned! Lika stolt är jag över det här laget som varit så duktiga under alla matcher i Klassfotbollen. Nu sprids de eftersom de nu går i mellanstadiet med allt vad det innebär men de flesta syns nog i vår igen.

 

Kul final var det också där våra motståndaren hade en tjej som var helt formidabel. Det bästa jag sett. Bäst på plan alla duktiga killar i både vårt lag och motståndarlaget inkluderade. En liten undran dock om våra motståndare och det var deras coachning. Lite modernt uttryck var den inte helt Klassfotbolls-ich. Två spelare spelade nämligen hela matchen. En av dem haltade oroväckande mycket i några byten men att sitta bänk var inte tänkbart. Lägg till det en coachning där ledarna högljutt befann sig längs med hela långsidan och coachade så föll det inte mig med min numera PK-klädda attityd i smaken. För mig är det ok att det tävlas i Klassfotbollen med slutspel och så men det är inte ok att toppa under matcherna, då lirar man med klassen. Visst i den förlängning som var så lirade vi våra bästa (fast för de flesta var de deras tur) men där nånstans bör gränsen gå enligt mig. Så med mina partiska ögon vann rätt lag. Igen!

 

 

Cya!

Cleon