Jag bloggade tidigare i veckan om att jag skruvade ner förväntningarna på konserten i Ransäter. Till viss del beroende på att det inte fanns nån ny platta ute förutom singeln Strimmor. Men även för att inte bli besviken då man sett en del höjdargig med Lasse och jag var orolig att det nu inte skulle bli samma klass. Varför det nu inte skulle bli det. Det här blev konsert nummer 8 i ordningen och den platsade helt klart bland de övriga.

Den här gången inleder Lasse med en rockig version av Mareld. Jag gillar den här låten bättre när den är akustisk och avskalad och den är en helt grym avslutningslåt på Vatten Under Broarna. Men den funkar bra som inledningslåt på den här turnén också. Dom tomma stegen, Stockholms Kyss och Farväl Jupiter får oss att sakta växa in i konserten. Vi börjar gunga igång och klappa och sjunga med. Farväl Jupiter får upp tempot och gör att publikens jubel växer ytterligare. Dom sista drömmarna är inte min favoritlåt men Lasse gör den säkert, det känns som det är en låt som betyder mycket för honom.

Sen kommer Söndermarken, den där jävla Söndermarken som jag spelat blodig sedan den släpptes. Den sätter på pränt en uppväxt som exakt tangerar det jag själv kan känna och som myntat ordet tandläkarväder som är en sånt fantastiskt beskrivande ord. Den bästa låten som Lasse gjort! Efter den följer en av mina nya favoritlåtar på Lasses konserter, Och Det Blåser Genom Hallen. Det är en galet, förvriden låt och bandet röjer fullt ut och skruvar den till sitt max. Här måste jag berömma den nya uppsättningen, där Hovet har sina fördelar är det här bandet oerhört tight och samspelt och Lasse vågar arrangera om sina låtar på ett helt annat sätt än tidigare.

För att inte musten skall gå ur oss efter den upptempolåten sänks tempot rejält och Elegi och Om du lämnade mig nu efterföljer varandra. Här märks ytterligare en styrka hos både bandet och Lasse. Han vågar dra ner på tempot. Han tar en risk att den fredagsberusade publiken skall bli otålig om tempot blir för lågt. Men det sker inte, båda låtarna är riktigt riktigt bra och publiken följer med i sången och inga störningsmoment existerar. Om Du Lämnade Mig Nu görs den här gången med Miss Li och inte Anna Stadling som på höstturnén och inget ont om Anna men den här versionen är klart bättre. Det här är faktiskt redan en svensk klassiker trots sin ungdom.

Sedan dras tempot upp igen och i inledningen till Tvivel är Lasse sådär pösmunkigt nöjd som bara Lasse kan vara. Han ser ut att må riktigt bra och trivas och han vet att han är på säker mark. han har klarat av den tuffa passagen på konserten. Resten av första setet är stabila versioner av låtar som inte kan beskrivas som annat än hitlåtar och som publiken inte är sena att bedyra sin kärlek till. Jag saknar dock en fet allsång i Hugger i sten men kanske är det bra att det inte blir en sån varje gång, på varje konsert. Sista låten ut är den tidigare avslutningslåten på extranumren, Solen i ögonen. Den görs i en ny version. Kanske inte helt lyckat i refrängen men jag gillar versen och emellanåt är det riktigt tungt och till och med hårdrocksfeeling när gitrarrerna talar som mest.

Nya, starka Strimmor inleder extranumret och Kom följer efter den och den låten är alltid lika välkommen för mig och jag älskar att få skrika med i den refrängen om "..alla veta-bättre-typer". Kom ihåg mig nu är också något omgjord men i stort sett lika bra som tidigare versioner.

Två låtar till i extranummer två. För dig, ingen av mina favoriter men då är publiken redan så uppe i varv att den funkar fint. Fast jag skulle helst velat ha nån annan låt. Avslutningslåt blir den här gången Du hade tid, en klar favorit för Cleon och den passar bra att sy ihop konserten med.

Jag har sett kommentarer på Winnerbäcks gästbok att det inte uppskattas att han inte spelar Kom Änglar den här gången. Jag tycker att Lasse gör helt rätt i det. Kom Änglar skall tas fram nån gång emellanåt. Det är en fantastisk låt men den skall inte vara med varje gång. Om inte annat än för att behålla mystiken runt den.

Totalt sätt är det 10 låtar som är samma som på konserten i Karlstad på höstturnén.

OK, om jag nu skall jag vara lite journalist igen och ge den här spelningen ett betyg på en femgradig skala så blir det en 4. En medelfyra men ändå närmare 5 än 3.

Bäst:
* ...Och Det Blåser Genom Hallen.
* Samspelet med bandet och att Lasse vågar prova nya saker.

Sämst:
* Hade gärna haft med några äldre låtar i nya versioner, det hade varit spännande.


Cya!
Cleon