Om matchen mot Onyx var ett mirakel var avslutningsmatchen mot Fagerhult Habo mer en kontrollerad fokusering. I alla fall från min synvinkel med mobilen på bordet på Djurgårdarns 40-årskalas. Det blev ett konstant smygande och var jag fokuserad på matchen så var jag det desto mindre på kalaset. Fast Djurgårdarn tyckte att det var lugnt, både vad det gällde min fokusering på kalaset och på hur vi klarade kontraktet.

Otroligt gött i alla fall och en oerhört skön känsla inför framtiden. Alla spelare förstås men Manne och Proche betyder SÅ mycket för den har gruppen. De är ovärderliga!

Hur svårt blir det nu att jobba vidare för en ny säsong i Allsvenskan, i en ny Arena. Inte särskilt!


Cya!
Cleon