Smyger igång Cleon lite försiktigt
Kategori: Innebandy
Jag fick en kommentar efter matchen mellan Skoghalls Innebandy och HIBS i lördags om att det skrivs alldeles för lite om innebandy nu för tiden.
-Du får skaka liv i Cleon nu.
Jag skrattade lite förläget och svarade pliktskyldigast lite mumlande att ”var sak har sin tid”.
-Du får skaka liv i Cleon nu.
Jag skrattade lite förläget och svarade pliktskyldigast lite mumlande att ”var sak har sin tid”.
Cleon liksom, hur länge sedan var det inte som han blev mitt alias? Så långt innan internet ens fanns, så långt innan många av er ens var påtänkta. Ska han in i mitt liv igen?
När jag väl kom hem och fick lite egentid eftersom jag förbjöds av Djurgårdaren åka och titta på när nyförvärvet lirade hockeymatch i Nordic Youth Trophy. Det på grund av min vinnarskalle (som är huvudingrediensen i detta inlägg) då de mötte gruppens överlägset bästa lag och hon inte ville ha mig gnällandes på läktaren. Så ensam hemma funderade jag lite på det och hur det skulle vara att börja blogga igen.
Skall jag knacka inlägg till en blogg igen? 50 plus och med ett helt annat liv nu än när jag drog igång bloggen för snart 13 år sedan. Nej det ska jag inte! Jag kommer inte ha samma frekvens på inläggen och har jag nåt att säga över huvud taget?
Trots seger mot HIBS så tillät inte vinnarskallen i mig vara helt nöjd. Det gjorde att jag svarade nej på bloggfrågan. Vinnarskallen i mig tar mig till ett stadie av fysiskt illamående och att om man mår så vill man inte ta åt sig något över huvud taget. Så som sagt, då kändes det långt ifrån aktuellt.
Ju längre jag kommer ifrån laget, ju mer trodde jag att denna vinnarskalle skulle avta. Och det gör den, men den är fortsatt kvar märkte jag under helgens match. Överraskande nog kände jag en mycket större anspänning än jag hade räknat med när jag klev in i Hammarö Arena. Hade inte alls föreställt mig det eftersom jag knappt ägnat matchen en tanke under veckan innan. Men när det väl blåstes till match så var det match-mode igen. Ökad puls, torr i munnen och lite osammanhängande snack med Manne och Proche. En känsla man på nåt sätt älskar.
Men åter till varför jag var helt övertygad om att ”skaka liv i Cleon” inte var aktuellt. Vinnarskallen som gjorde att jag inte var nöjd. Varför? Det var alldeles för mycket slarv inledningsvis och när man väl vänder på steken och äger matchen totalt och går från 2-7 till 7-4 så släpper man in HIBS i matchen genom att låta dem göra några mål men framför allt genom att upprepa ett spel fem mot sex som återigen gör att vi håller på att tappa poäng. Kostsamma och onödiga poäng att tappa i så fall. Det har hänt alldeles för ofta under några säsonger. Så min spontana tanke då var absolut nej till fortsatt bloggande. Men det har ni förstått vid det här laget.
Men nu är det 25 september. På dagen två år sedan mitt senaste inlägg märkte jag när vinnarskallen lagt sig och insikten att tre poäng ändå är tre poäng och att det finns mycket att förbättra men också så mycket att glädjas över fick mig att fundera ännu ett varv. Att vända 2-4 till 7-4 är starkt. Det såg dessutom bra ut när vi gjorde det. Albin Englöw i gammal hederlig skottform. Wille Ronnegård visade vad man hoppats att han hade i sig. 27-16 i skott. 620 åskådare på läktaren. Klart jag måste vara glad över det.
Men åter till varför jag var helt övertygad om att ”skaka liv i Cleon” inte var aktuellt. Vinnarskallen som gjorde att jag inte var nöjd. Varför? Det var alldeles för mycket slarv inledningsvis och när man väl vänder på steken och äger matchen totalt och går från 2-7 till 7-4 så släpper man in HIBS i matchen genom att låta dem göra några mål men framför allt genom att upprepa ett spel fem mot sex som återigen gör att vi håller på att tappa poäng. Kostsamma och onödiga poäng att tappa i så fall. Det har hänt alldeles för ofta under några säsonger. Så min spontana tanke då var absolut nej till fortsatt bloggande. Men det har ni förstått vid det här laget.
Men nu är det 25 september. På dagen två år sedan mitt senaste inlägg märkte jag när vinnarskallen lagt sig och insikten att tre poäng ändå är tre poäng och att det finns mycket att förbättra men också så mycket att glädjas över fick mig att fundera ännu ett varv. Att vända 2-4 till 7-4 är starkt. Det såg dessutom bra ut när vi gjorde det. Albin Englöw i gammal hederlig skottform. Wille Ronnegård visade vad man hoppats att han hade i sig. 27-16 i skott. 620 åskådare på läktaren. Klart jag måste vara glad över det.
Så va fan! Jag kör! Jag kan inte lova nåt frekvent bloggande, det får bli vad det blir. Många av er som kliver in här och kikar vet inte ens vem jag är. Och skiter nog gött i det också och finner inte nåt stimulerande i det jag skriver. Men jag skiter i det tillbaka i så fall. Nåt skall jag väl kunna få ur mig i alla fall.
Så. Inte mycket att tillägga mer än en sak:
Cya!
Cleon
Fotnot 1:
Så. Inte mycket att tillägga mer än en sak:
Cya!
Cleon
Fotnot 1:
anledningen till att jag förbjöds att åka och kolla matchen är att jag blir alldeles för göbbgrinig när det går dåligt. Ja vinnarskallen ni vet. Men jag är lugn när det gäller barnidrott. Ni kan slappna av där. Mest mot Djurgårdarn som jag pyser ut min eventuella frustration.
Fotnot 2:
nyförvärvet kommer hädanefter kallas för Adam i de inlägg han kommer att vara med i. Detta är dock ingen familjeblogg så några kitchiga bilder på en fläckfri familj som lagar fantastiska middagar kommer ni (nog) inte få se på den här bloggen.
Anonym säger:
Gött att du skriver igen.
Cleon säger:
Bloggadress: http://cleon.blogg.se/
Tack! Trodde jag aldrig.